Jag har inte duschat bort lukten av snut än.

fulfrihet fulfrihet ful frihet

Behandla mig som ni behandlar djur och jag kommer inte tala med er, precis som djur.

Ni kan inte röra min sinnesvärld längre, tänk på att jag är vuxen nu och ni är bara får. Får som i metaforen inte får som i får för får är vackra.

Och ni är bara ett "sitt upp", en ficklampa i ögat, en knuten näve mot magen, ett sår i ansiktet.
Jag väger min vikt i all saffran mina vänner kan bära. Jag är fin som världen, ni är fula som friheten vi fått, inte den vi får. Ni är får.

Där satt jag, låg jag och tänkte på allt fint världen rymmer. För den är fin egentligen, egentligen repeterade jag i mitt huvud, den rymmer såmycket vackert att ni blir små. För även på golvet fasthållen kan jag tänka på strukturen i väggen, jag kan bludna mig bort. Även när ni slagit mig, när jag är i era bilar så kan jag se himlen genom era fönster.

"Egentligen är jag inte ens här, egentligen är jag inte ens i det här rummet."

Världen rymmer mycket vackert och jag märker att jag inte längre behöver rymma, för jag har aldrig varit här.

Ledsen som förlåt

Det enda smset jag får är från comviq
saknar min kompis
och våran regering är borglig
jag fyller mp3an med kraften av sorgen
tar tåget fast jag inte vill
fast i ofrivillig fasta fastnar
vankar av och till löser ingenting
annat än timmar mot borgen
Jobbet jag gör är så konstigt
kvinnan jag sökte var död
vädret är vackert när löven hänger så löst
snart kan man gå rakt ut från bryggan
myggan i kådan är frusen tusen vindar gör susen
matchar känslan av svalda klumpar från halsen
hålet i ryggan gör att jag slipper gå hungrig
känner hösten i bröstet och pungen skrumpnar som hjärtat
världens fulaste rim i fickan men jag har vintern i lungan
fimpar faller som snöflingor cigaretter i fönster
slutar röka efter varje astmaanfall
en annan här har inte råd med ens filter
saknar min flickvän och filten
fattar ingenting om fysiken i värme av värde när du inte sitter inunder
hur ska jag få det att funka
och inte bara gå runt vill inte bara gå runt
ditt namn är skrivet på fönsterimman men för månader sen
rimmen är missfoster men dagar förvånar mig än
jag kanske får spela snart
kanske får kassa snart jag lovar att ge allt jag har
men passa en smula gage
även en okänd rappare måste kunna äta mat utan att bara ta den
även lite går bra så jag kan fika med nån
som är lika som jag så jag kan prata om dan även om veckan är lång

Tar du trapporna istället för hissen så får du känna fler lukter.

Påväg till bankomaten kom det två emot mig, den ena
gick rätt fort. Jag hann tänka, jag hinner. Den andra
verkade ha en försprång om han sneddade. Så jag gick
fortare, hann dit före dom andra. Tog upp kortet och
inte förrän då märkte jag att dom jävlarna inte alls
var med, dom bara gick över torget. Fattar inte folk
ibland, måste ju börja tänka på vad dom insinuerar med
sitt kroppspråk.

Jag hatar att stå i kö också, tanten bakom hade ådror
som liksom låg utanför. Som stora blåa daggmaskar på
händerna. Jag höll havregrynsgröten i handen. Mannen
framför satte en sån nästakundpinne mellan våra varor
och jag tänkte ah soft och sa tack. När mina varor gled
fram låg pinnen skitlångt ifrån tanten med rötter på
händerna och hon blev tvungen att sträcka sig och jag
kände mig skitdålig. Fast jag la myntet som blev över
i en sån kassa, jag känner mig alltid så obekväm med att
lägga pengar i den, vet inte varför. Så jag försöker
alltid att få det att se helt normalt ut.

Vila på vilostunden, barnen chillar så bra.
Dom vet hur man inte stressar. Lär sig hela tiden nya
grejer, hur man hostar i armen, att man inte ska slåss.
OCH VEM SOM ÄR BOSS!

Nuså, tillbaks till rummet och uppåt.