Jag har inte duschat bort lukten av snut än.

fulfrihet fulfrihet ful frihet

Behandla mig som ni behandlar djur och jag kommer inte tala med er, precis som djur.

Ni kan inte röra min sinnesvärld längre, tänk på att jag är vuxen nu och ni är bara får. Får som i metaforen inte får som i får för får är vackra.

Och ni är bara ett "sitt upp", en ficklampa i ögat, en knuten näve mot magen, ett sår i ansiktet.
Jag väger min vikt i all saffran mina vänner kan bära. Jag är fin som världen, ni är fula som friheten vi fått, inte den vi får. Ni är får.

Där satt jag, låg jag och tänkte på allt fint världen rymmer. För den är fin egentligen, egentligen repeterade jag i mitt huvud, den rymmer såmycket vackert att ni blir små. För även på golvet fasthållen kan jag tänka på strukturen i väggen, jag kan bludna mig bort. Även när ni slagit mig, när jag är i era bilar så kan jag se himlen genom era fönster.

"Egentligen är jag inte ens här, egentligen är jag inte ens i det här rummet."

Världen rymmer mycket vackert och jag märker att jag inte längre behöver rymma, för jag har aldrig varit här.